Run for your life!!

Omg, hur lyckas vi?! Alltid samma sak. Tåget från Stuttgart var försenat och i Paris bestämde vi oss för att ta en taxi (till den andra tågstationen) då tunnelbanan skulle ta för lång tid. Vi sprang som dårar till taxin och väl där var det vääääärldens kö! Att åka taxi i Paris e omöjligt!  Nej, här kan vi få stå och vänta länge! Vi kommer garanterat missa sista tåget til Poitiers.
 
Det enda vi kunde göra var att springa till tunnelbanan och hoppas på det bästa. Väl där så vawr det kö för biljetter, självklart! En dam kommer fram till oss och frågar om vi vill köpa av henne. Fake elelr riktig?! Det har vi inte tid med nu. Vi köpte varsin och det visade sig funka. NEr genom alla trappor och tunnlar och hitta den rätta. 3 minuter till nästa. Okej, tar denna tunnelbana längre än 25 min hinner vi INTE. Det stod att det skulle ta cirka 25 min, men när vi åkte den innan tog det 15-20 så vi chansade.
 
Av tunnelbanan och 15 min kvar innan tågets avgång. Har ingen aning om vart vi är. Är vi i rätt byggnad?! Helt plötsligt kommer vi ut på gatan och fattar inte åt vilket håll tågstationen ligger. Tillslut, efter att stå still som yra höns hittar vi en skylt med SCNF. Vi sprang genom gatorn och hann preciiiis med tåget! Just our luck! Alltid samma sak. Men nu är vi väl behållna hemma efter att få släpa på sin packning i regnet. Borta bra men hemma bäst.
 
Nja, jag vet itne om jag kan säga så. Jag har fått en helt annan bild av Tyskland. Jag fullkomligt älskar det! Från människorna till byggnaderna till hur allt är uppbyggt. Mer likt Sverige än Frankrike iaf..
 
Ska nog slänga mig i duschen nu innan det får bli en film och läggdags. Kan försöka slänga upp lite bilder imorgon, här får ni en smygstart:
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0